DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

Guldmedaljer till alla de föräldrar som är ensamstående!

Guldmedaljer till alla de föräldrar som är ensamstående. Förstå vilken kraft de besitter som uppfostrar sina avkommor helt själv. Jag har inte den kraften, jag bryter ihop när min sambo är borta en vecka. Nu är han borta över en helg, tur är väl det att lillen är på bra humör och lättare att tillfredsställa. Jag tjatar ju sönder om min onda kropp, men det gör det verkligen inte lättare att hålla god ton när det samtidigt smärtar i kroppen. Som förälder så kanske man konstant känner sig otillräcklig. När barnet är på sitt bästa humör så kan man inte i hela världen förstå "HUR KAN MAN VARA ARG PÅ SITT BARN"? Hon är ju det absolut bästa som finns. Jag får jobba med mig själv, hitta verktyg som gör att jag kan hantera jobbiga situationer bättre. Jag behöver iallafall äta regelbundet så jag inte blir på dåligt humör. Har inte insett hur mycket mer irriterad jag blir med tom mage. ÄTA är väl det jag gör för att vara den bästa mamman till mitt älskade barn.

 

En del personer är jättebra med bebisar, med andra är bättre med småbarn eller tonåringar. Jag är bäst med småbarn, alltså 3-8 åringar. Fan vad jag kommer vara grym när Leah är i den åldern. För att vara förälder handlar ju också om ledarskap, vara bra förebild, vara pedagogisk, hitta ett kreativt lärande och det känner jag mig bra på. Jag tror ju stenhårt på att man inte har föräldrarskapet i sig, utan det är någonting man lär sig och utvecklas med tiden. Jag läser gärna på om barns utveckling och tar till mig ny kunskap som har med barnsuppfostran att göra. ALLA vill väl att sina barn ska bli självständiga, hjälpsamma, starka invidivder men det finns olika vägar dit.

 

Hur får man ett barn med gott självförtroende?

Hur får man ett barn med god självkänsla?

Hur får man ett barn som är självständigt?

Hur får man ett barn att bli en bra medmänniska?

 

Det finns jättemycket böcker om barns utveckling och hur man kan hantera barn i olika faser. En del böcker är bättre än andra såklart, beroende på vilken typ av filosofi man strävar efter. Jag vill ha ett föräldrarskap som är genusmedvetet, dvs ge mitt barn alla möjligheter istället för de två snäa könsrollerna. Jag tror på ett nära föräldraskap, att man ser barnet som en egen tänkande individ, resonerar tillsammans med barnet och inte bestämmer bara för att man är vuxen. Jag tänker att ju mer närhet barnet får desto trygger blir det i sig själv (grunden till bra självkänsla). Jag vill inte påskynda den fysiska utvecklingen utan låta ta den tid det tar. Om man låter barnet i sin egen takt sitta själv när de kan så belastar man inte barnets rygg fel. Det är mindre risk för snedbelastningar och problem i framtiden med ryggen. Att använda hjälpmedel som sittstöd, hoppgunga, gåstol, gåvagn, stödskor stjälper barnet. För om man låter barnet utveckla i sin egna takt utan att påskynda något så kommer barnet blir starkare och stabilare, mindre risk för snedbelastningar och framtida problem. Vi har med vår lilla här hemma, låtit henne ta allt i sin egna takt och de har gjort att hon är superstabil och stark. Jag tror att det här är skillnaden till varför en del är sådär superstark och andra inte.

 

Summa sumarum: Skippa alla hjälpmedel för barn för den motoriska utvecklingen och låt dem själva sitta, krypa, stå, gå när de är redo för det.

Dela på Facebook
Please reload