DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

TRIVS BÄST I MINA EGNA TANKAR

Jag tycker om tanken på saker som ”Det vore mysigt att gå i skogen och plocka bär” ”Varje dag efter förskolan tar vi med macksäck och vandrar en bit” ”Varje helg testar vi på nya saker” - Jag tycker om att tänka på en framtid som jag tror mig vilja leva. Det är så lätt för mig att leva mig in i den livsstilen, föreställa mig att jag är en viss person, har ett driv, en önskan som jag egentligen inte har. Det är som att jag trivs bäst att bara vara i mina tankar. Tänka på ett liv istället för att leva det. För det finns ingen motivation i min kropp, ingen kraft eller energi för att ta mig dit. Ibland känner jag mig nöjd, men ibland får jag ångest över att livet går och jag allra helst vill bara vara hemma. 

 

En del människor har en vilja, en lust och ett driv för någonting och gör det. En del har fantasi och känner att det finns hur mycket som helst att göra. En del skulle dö för att få den fritid jag har möjlighet till och bara ägna sig åt det de älskar allra mest. Livet kan vara så enkelt, fullt med möjligheter men jag ser bara hinder. Jag känner mig bara begränsad, som att jag inte har tid. JAG HAR TID men jag slösar den tiden på att känna att saker TAR MYCKET TID. Jag känner en konstant tidpress, men det finns så många timmar som jag bara låter passera.

 

Jag skulle aldrig ta mig ut genom dörren om ingenting ”tvingade ut mig”. Min hund behöver komma ut och jag går ut. Jag behöver ta mig till jobbet och jag går ut. En del människor gillar att vara ute bara för det är fint väder. En del människor ser möjligheten att göra saker ute. Jag vill mest leva inomhus, jag vill mest vara i mitt fina, organseriade hem. Det är vad jag känner nu. Jag känner mig aldrig tillfreds med någonting. Jag strävar alltid efter någonting annat, en annan verklighet, en annan fantasi som jag byggt ihop i huvudet. För mig är livet komplext, men ändå väldigt enkelt. 

 

Man kan tro att jag är en inbiten träningsnörd, men sanningen är den att jag har svårt att komma iväg att träna. Jag tycker allt känns väldigt jobbigt, allt känns väldigt meningslöst, men jag vet också att när jag väl tar mig till träningen så känns det bättre efteråt. Därför är det så viktigt för mig att ha en träningsgrupp, en tränare, en tydlig sport, tydligt mål (alltså tävla) att träna ”för hälsans skull” ”för att det är kul” - att bara göra det, är för mig fruktansvärt tråkigt. Just nu har jag ont i ryggen och jag stärker upp den sakta men säkert, det gör att jag inte kan ägna mig åt någon sport och satsa för min rygg (eller vad nu mitt problem är) inte orkar. Att ”förlora” löpningen, tynglyftningen har verkligen tagit hårt på mig. Jag var sprintlöparen, jag var tyngdlyftaren, men när kroppen säger ifrån, så vet jag inte vad jag ska satsa på, vad jag ska förhålla mig till, det fanns någonting varje dag som jag kunde göra, som också tog mig någonstans. 

 

 När jag tränade friidrott, så var jag mer fokuserad på träningen än själva umgänget. Jag kom dit för att träna, inte för att umgås och snacka. Det kändes skönt att ha någon som säger ”de här ska du göra” och så gör jag det bara. Lite samma är det med allt i mitt liv. Jag gör saker, för att göra uppgiften och ingenting annat. Jag åker till mitt jobb, gör jobbet och sen vill jag hem. Däremot tycker jag det känns skönt att vara bland folk, i en mindre grupp, (träningsgrupp) vara lagom social som ”Kom igen”, ”Ska vi köra de här intervallerna” eller på arbetet ”Vill du ha hjälp, kan du hjälpa mig” - eller bara lyssna på andra. Det får mig att känna mig tillfreds, som att jag har fyllt mitt behov av social kontakt. Jag trivs bäst med en riktigt nära person (som min pojkvän) och det räcker oftast. 

 

Det känns som att jag alltid måste puscha mig själv, tvinga mig själv att aktivt göra något, engagera mig i något, väldigt sällan kommer saker spontant ur mig, att jag har någon inre motivation utan allt känns som ”jag måste komma någon vart, jag måste vara social, jag måste vara snäll, jag måste dela med mig, jag måste prata högt och tydligt, jag måste ta hänsyn till andra, jag måste vara omtänksam, jag måste vara en bra medmänniska” och så vidare. Jag är en väldigt självupptagen människa som trivs bäst i mina egna tankar. 

 

Dela på Facebook
Please reload