DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

KAN INTE SOVA

Gå upp tidigt har aldrig varit några problem för mig. Jag har alltid varit en morgonmänniska och känner ofta ångest om jag vaknar alldeles för sent på dagen (typ klockan tio) och det känns som att hela dagen har gått till spillo. Jag kliver gärna upp sju-åtta på morgonen och då alla dagar i veckan. Däremot att behöva gå upp klockan fyra på morgonen för att ta mig till jobbet känns lite för tidigt, även för mig. Det var inga stora bekymmer att gå upp vid den tiden när jag fick lägga mig i lagom tid samt sova ostört hela natten. Nu när jag har barn sover jag inte bra alls och de senaste månaderna har jag bara kunna sovit en-två timmar per natt. Det tar kål på mig, vill bara säga upp mig. Sova har aldrig varit ett problem för mig och jag har haft tur med ett barn som ändå sover HYFSAT bra på nätterna, men hon har sina uppvak och när jag behöver arbeta "natt" så förstör det min dygnsrytm helt. 

 

Klockan tio i natt somnade jag och vaknade sedan vid ett. Jag har inte kunnat somna om sedan dess och när klockan slog tre gav jag upp. Hjärnan har gått på helvarv och allt som jag vantrivs med dyker upp i min skalle. Om samma tanke och samma känsla dyker upp HELA TIDEN är det inte någonting som kroppen vill då? Om jag har samma längtan nästan varje dag när jag känner ångest, är det inte något som jag vill då? Skriker inte min kropp efter hjälp? Hur vet man när man vill någonting? Jag har på riktigt väldigt svårt att förstå hur människor orkar leva, hur de får ihop sina liv. För jag orkar inte, jag kan inte balansera jobb, träning, hund, barn, familjeliv, intressen, hushåll, semestrar. Jag vet helt ärligt inte hur man gör. För oavsett konstellation så blir jag deprimerad efter ett tag. Det är alltid något som blir lidande. Skrev i ett tidigare inlägg om att jag bara klarar av att fokusera på en sak åt gången och jag tror det är mitt stora problem. Jag blir utbränd om jag har alla dessa "bollar i luften", all denna ångest som jag känner gör att jag bara vill avsäga mig från allt. 

 

Det är väl bara hjärnspöken som tar plats just nu. Ska göra mig någonting att äta för att orka med arbetsdagen. 

Dela på Facebook
Please reload