DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

JAG ÖNSKAR ATT...

 

Det är inte många dagar kvar tills jag får komma till min samtalskontakt (kurator). Har träffat hen en gång tidigare och tyckte det kändes bra. Jag har varit hos många kuratorer genom åren och en del har varit bra. Det var en kurator via ungdomsmottagningen som var väldigt bra. Jag brukar ofta känna ett behov att prata med någon under korta intensiva perioder för att sedan avsluta kontakten helt för att det inte längre känns bra eller mitt behov att prata inte finns längre. När det sedan har gått ett år utan någon kurator brukar jag börja känna ett behov att jag behöver någon att prata med. Gillar inte att jag är en sådan där person som behöver prata och skriva av mig. Vill vara en sådan där person som bara skakar av sig skiten och fortsätter med livet. De personer som belastar inte sina nära och kära som jag gör. Jag är en konstant party-poper och det får inte mig att må bra heller. 

 

Det jag önskar allra mest är att min osäkerhet försvinner. Jag vill inte känna mig övergiven så fort min sambo lämnar rummet eller hemmet. Jag vill inte känna mig utanför i alla sociala sammanhang och konstellationer. Jag vill inte känna mig rädd för allt här i världen. Jag vill inte känna mig otillräcklig och inkompetent. Jag vill absolut inte känna mig som en belastning för mina nära och kära. Jag vill inte skapa dålig stämning för att jag inte tycker om allt alla hittar på. Jag önskar att jag var en person som människor vill vara med och pratar gott om. Jag vill ha ett gott självförtroende och självkänsla. Jag vill kunna glädjas åt andra och unna dem mer lycka. Jag önskar framförallt att jag slapp känna mig utanför i min egna familj. Jag vill känna att mitt liv är meningsfullt och att det är fyllt med saker som jag tycker är givande. 

 

Just nu känner jag mig bara tillbesvär och alla skulle ha det så mycket bättre utan mig. Den enda lösningen som jag känner finns är att bara avsäga mig ifrån allt och leva ensam. Då slapp jag känna denna enorma skuldkänsla över att jag bara belastar någons liv. Att jag var det största misstaget för någon. Längtar tills jag får komma till min kurator. Hen kanske kan hjälpa mig att komma dit jag vill med mina känslor. Hen kanske kan hjälpa mig att uppskatta mitt liv. Hen kanske kan hjälpa mig att känna glädje. 

Dela på Facebook
Please reload