DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

INTE LÅNGT KVAR TILL UTREDNING

Jag var hos kuratorn för ett par dagar sedan och känner en stor tacksamhet över att jag fick just den kuratorn och ingen annan. Lagom ålder, rätt kön och vi klickar väldigt bra. Sedan har jag mycket lättare för att öppna upp mig och ta till mig det som erbjuds och sägs än vad jag hade för många år sedan. Idag har jag en större lust att vilja bli bättre och må bra, på riktigt (dock tror jag det aldrig kommer att hända) men jag vill verkligen försöka. Förut förväntade jag mig att kuratorn skulle leda samtalet för att hitta lösningar på mina "problem", men nu har jag förstått att jag kan styra samtalet mer och få råd om hur jag kan göra i vissa situationer. Det känns skönt att verkligen känna att en har mognat, väldigt mycket.

 

Under samtalet som vi hade var det något kuratorn sade som skavde väldigt mycket inom mig efteråt. Hen påtalade flertal gånger att "om du får en diagnos kommer vi kunna förstå dig bättre, men fram tills dess kanske vi inte kan komma fram till något" - och jag känner en rädsla inför det. För tänk om jag inte har någon diagnos men ändå har alla dessa "problem" i vardagen. Jag tycker att vi ska fokusera på att hjälpa mig att bli av med mina svårigheter oavsett diagnos eller inte.

 

Att få en diagnos innebär att man har en funktionsnedsättning och det är en bild som jag inte kan förlika med mig. Det klingar så fel i mina öron när min kurator antyder på att jag har svårt att läsa av andra människor, inte förstår hur jag ska bete mig i vissa sociala sammanhang. Kvinnor med aspergers har mycket lättare för det sociala än vad män har, och jag har aldrig haft svårt för att föra en konversation men däremot aldrig fått mina realationer att fungera. Jag känner inte ett behov att bli vän med många och speciellt inte på min arbetsplats, träningsgrupp eller vid andra situationer. Oftast nöjer jag mig med en person åt gången. De relationer jag har nu känns så himla svåra och jag klickar bara inte. Min sambo är den person jag trivs med och det räcker med honom.

 

Det verkar inte vara så långt borta för att det blir min tur att få göra en utredning. Det ska bli intressant att genomgå en och få en "dom" därefter.

Dela på Facebook
Please reload