DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

KÄNSLOMÄSSIGA UTBROTT

 

Ok, ni kanske börjar se ett mönster i att mina senaste inlägg är reflektioner på de böcker jag lyssnar eller lyssnat på. Nu har jag börja på lyssna på en bok som heter "drukna inte i dina känslor" - den är bra och jag tycker om de kvinnliga berättar-rösterna. Innehållet känns givande och boken gav mig en tankeställare igår när jag var ute på promenad med min hund.

 

Mitt barn är i en tuff period och får kraftiga känslomässiga utbrott och i boken tar de upp hur barn kan hämma sina känslor, inte förstå sig på dem eller blir förvirrade när de inte blir bekräftade i sina känslor pågrund av föräldrarnas respons. Föräldrarna kanske försöker bortförklara barnets känslor genom att rikta uppmärksamheten åt något annat eller reagerar lika starkt som barnet och lämnar barnet vid gråt. Just det kapitlet gav mig ångest över hur jag bemöter mitt barn vid svåra känsloutbrott. Tyvärr tror jag hon har tagit efter mitt sätt att agera (jag blir okontrollerat arg ibland) och mitt barn kanske tror att det är så man ska agera. Beroende på hur vi bemöter barnet vid känslomässiga utbrott lär vi barnet vilka känslor som är "okej att känna" och vilka känslor som inte är önskvärda. Tillåter vi inte alla känslor så kan vi längre fram i vuxen ålder bli känslomässigt förvirrade och få lägre självkänsla. Vi lär barnet "om jag blir arg, irriterad eller frustrerad så vill inte mina föräldrar ha mig för de vänder mig ryggen till" och det skapar en känsla av otillräcklighet och otrygghet för barnet. Det skadar barnets självkänsla. 

 

Det ger mig sådan ångest att jag har bemött mitt barn fel. Vi vuxna måste alltid visa att vi vill ha våra barn oavsett känslor, barn ska aldrig behöva känna sig lämnade eller oönskade beroende på vad de känner och uttrycker sig. Det är föräldrarnas uppgift att hitta sätt att hantera barnets utbrott genom att behålla lugnet själv, låta känslorna få kännas och sedan gå över. Bara finnas där utan att bli arg och avvisande själv. Tack vare de orden i boken så har jag ändrat mitt sätt att bemöta mitt barn, jag har en större förståelse och vill att mitt barn ska ha rätt till sina känslor och få dem bekräftade.

 

Jag vet med mig att jag får dåligt tålamod när jag inte har ätit på många timmar, sovit dåligt eller fått för lite egen tid. Uttrycket "mår mamman bra, mår barnet bra" stämmer. Jag har blivit mer noga med att äta regelbundet, röra på mig mer för att inte bli sådär okontrollerat arg. Jag är faktiskt en ganska bra mamma när jag får mina behov tillgodosedda. Usch, att vara förälder är verkligen supersvårt. Det krävs inte mycket för att förstöra ett barns självkänsla för resten av barnets liv. Förstår inte hur folk kan ta så lättvändigt det här med att uppfostra barn och inte ha en tydlig plan med det.

Dela på Facebook
Please reload