DE MEST LÄSVÄRDA INLÄGGEN

LÄSER DU MIN BLOGG?

29/07/2018

1/7
Please reload

SENASTE INLÄGGEN
Please reload

BLOGGENS ARKIV
Please reload

BARN MED STORT BEHOV AV OMSORG SKAPAR BRA FÖRÄLDRAR

 

De allra flesta vill sitt barn bästa och själv vara en bra förälder och göra det man kan utefter sin egen förmåga. En del föräldrar har inte verktygen, kunskapen eller förmågan att vara bra föräldrar. Jag är inte utefter att skamma några föräldrar utan vill bara reflektera hur man blir som förälder beroende på hur sina barn är. Att uppfostra barn är svårt och ett stort ansvar och det blir ännu tydligare när man börjar läsa på om hur barn utvecklas och formas beroende på hur vi bemöter våra barn. Alla kan ta hand om ett barns grundläggande behov (mat, vatten, kläder och kärlek), men resten då? Hur är man en bra förälder? Hur skapar man självsäkra individer? Föräldraskap handlar mycket om ledarskap och tillämpa olika pedagogikmetoder.

Ju lättare ett barn är att ha att göra med desto mindre kanske man själv reflekterar över sitt sätt att vara förälder på. Om man sällan får motstånd vid nattning, tandborstning, matbordet, lämning vid förskola, val av kläder eller aktivitet så är det nog lättare att som förälder att bara tuffa på och ha ett “harmoniskt” liv med sitt barn. Alla barn har behov som kan upplevas kärvande av föräldrar men en del barn är lättare att ha att göra med än andra. En del barn är mer lugna av naturen och tycker om att leka för sig själv, medan andra barn är mer aktiva och vill ständigt ha uppmärksamhet. Och det som inte “stör” oss har vi också mindre benägenhet att reflektera över.

Jag ser mitt barn som en egen tänkande individ med känslor, tankar, idéer och egen vilja. Jag vill aldrig göra någonting emot hennes vilja bara för att hon är ett barn eller för att jag har ett fysiskt övertag. Barns integritet är viktig och vill man lära sina barn att deras kropp och vilja är deras egen, behöver vi föräldrar vara lyhörda på det och respektera ett nej i alla lägen oavsett (så länge det inte handlar om barnets liv). En del barn som inte har fullt utvecklad talförmåga eller lika mycket uthållighet som ett annat barn att säga ifrån kan det bli lättare för vuxna att ta tag i barnen och borsta tänderna på barnet som ett exempel med ett visst motstånd. Men vad gör det för självkänslan i det långa loppet? Vad gör det med tilliten för föräldrarna? Varenda gång vi använder vår makt över barnen på ett felaktigt sätt så förbrukar vi vår tillit till våra barn. Att ge barn självkänsla handlar inte om att säga att de är “duktiga” utan att det handlar om att vara lyhörd för deras behov, vilja och uppmuntra och se barnen.

Om man har ett barn som är lugnt och inte gör så mycket väsen av sig så kanske man behöver vara extra noga som förälder och tänka igenom vad barnets behov är och inte köra över dem och ta deras “gnäll” som ingenting. Jag har ett barn som är tydlig med vad hon vill och inte och det ställer helt andra krav på mig som förälder.
 

T A N D B O R S T N I N G .
Introducera tandborstningen var en kamp i flera veckor för oss och det är det fortfarande. Borsta tänderna är viktigt, men är det så viktigt att det slutar i frustration och gråt? Det är mjölktänder och de kommer att få nya och så länge man inte ger barn saft eller annan sockrad dryck så klarar sig tänderna sig fint om det inte skulle bli av någon dag eller två. Hur ska jag som föräldrar agera och hur ska jag fått mitt barn att vilja borsta tänderna? Jag blir tvungen att tänka och agera annorlunda för att få till tandborstningen och bli mer kreativ i att hitta lösningar.

Vi har läst böcker, turats om att borsta, hängt upp och ned, hängt i en stång, använd mobilen, borstat i sängen, på köksbordet, i soffan, i fart, framför spegeln, borstat varandra samtidigt, tagit bilder, kollat på bildspel, väntat till ett bättre tillfälle, lockat med bröstet efteråt, förklarat och argumenterat, struntat helt i att borsta. Varje lösning har funkat en eller två gånger och sedan har vi behövt byta metod. Inge gråt, men ett stort prov på ens tålamod. Just nu fungerar “tandtrollen” och att få lära sig att borsta själv.
 

L Ä M N A  P Å  F Ö R S K O L A .
Jag tror inte på snabba avsked och lämna barnet hysteriskt gråtande hos en pedagog. Jag har varit stenhård på att inte lämna ifrån mig min dotter förens hon är ok med det. Jag är hennes största trygghet och hon ska kunna lita på mig att jag alltid finns där. Det har resulterat i att jag har kommit försent många gånger till mitt arbete, men hennes välmående och trygghet (som skapar självkänsla) är viktigare än någonting annat. På grund av att lämningarna har blivit svåra så har det också ställt krav på hur jag ska lösa situationen. Försöka vara kreativ, pedagogisk och förstående. Ta mitt barns känslor på allvar och försöka resonera med henne.
 

Vi har tagit med olika kläder, filtar, gosedjur, leksaker, mat, nappar, smycken som hon får ta med sin på avdelningen. Suttit med henne på avdelningen och börja lekt, gått runt på andra avdelningar och hämta någonting där, ammat, gått till en speciell pedagog, låta pedagogerna hämta henne på en speciell plats, ringa pappan i telefon, kolla klipp på de personer hon saknar och så vidare. Alltid hitta en ny lösning varje gång.
 

A L D R I G  K U N N A  L E K A  S J Ä L V .
Forskning visar på att det är bra för barn att de får möjlighet att leka på egen hand. Det gör barn mer självständiga, kreativa, får bättre koncentrationsförmåga och trygga i sig själv. Därför behöver man inte ha dåligt samvete om barnet sitter flera timmar själv och leker. Låt barnen ha tråkigt så de börjar utveckla sitt kreativa sinne. Vi däremot har ett barn som sällan leker själv och vill ständigt ha vår uppmärksamhet. Det finns mycket forskning som visar på att ju mer föräldern är med och leker med sitt barn så blir barnen mer empatiska, självsäkra, samarbetsvilliga och sociala. Barn lär sig bäst genom att få leka och fantisera (visualisera) och det är en bra metod att få med sig barnet på det man vill att de ska göra.

Enligt boken “den digitala barnvakten” så ska man avsätta tio minuter om dagen för att leka med sitt barn. Och har man ett barn som aldrig vill leka själv så behöver man uppmuntra barnet att göra det också. Jag tycker det är genuint kul att leka med Leah och det gör mig mer kreativ och lekfull. Jag skrattar och har det på riktigt roligt med mitt barn. Att skratta tillsammans stärker relationer och blir lättare att hantera problem framöver.
 

Beroende på hur våra barn är så sätter de mer eller mindre krav på oss. Jag har funnit det positiva i att ha ett barn som har stort behov av omsorg, det utvecklar mig som människa och gör mig till en bättre förälder.

Dela på Facebook
Please reload